Trafikolycka!

Igår hände det som jag har gått och oroat mig för i två år: Jag blev påkörd bakifrån med övningsbilen!! Min elev och jag stannade vid ett övergångsställe och då kom en tjej snett bakifrån och körde på oss i en jävla fart! Det tog värst på min sida och jag flög fram och slog nästan i instrumentpanelen. Eleven frågade direkt hur det gick med mig eftersom han såg hur jag flög fram. Jag ringde chefen som kom och blev jätteorolig för mig! Bilen brydde han sig inte alls om och det kändes förstås skönt. Sen skjutsade han mig och eleven till akuten. Där blev vi undersökta, men var tvungen att besöka våra vårdcentraler för att det skulle registreras. När jag fick träffa läkaren på min vårdcentral tyckte hon direkt att jag skulle åka in och röntga. Hon ville även sjukskriva mig resten av veckan, men jag ville försöka jobba. Jag åkte först hem för att äta lite, det var några timmar sen sist! Sen skjutsade Daniel mig in till sjukhuset för att röntga nacken. Jag hade väldigt ont, en brännande känsla och huvudet kändes tungt som ett bowlingklot som jag var tvungen att balansera på nacken. Röntgen gick ganska snabbt och den visade inga skador på nackkoterna. Det är musklerna och ledbanden i nacken som fått rejält med stryk och blivit väldigt uttänjda. På kvällen hade jag jätteont så jag tog en stark värktablett och gick och la mig tidigt. Svårt att sova förstås, vaknade varje gång jag vände mig. När jag vaknade imorse kändes det bättre, men när jag varit uppe en stund började det dra i nacken igen, så det blev ett par tabletter innan jobbet. Så glad att jag gick till jobbet idag, men vilken respekt man hade för backspeglen! Kollade hela tiden så att alla stannade fint bakom oss. Tyvärr hann jag aldrig se henne igår, det gick alldeles för fort plus att hon kom snett bakifrån! Nu har jag fått väldigt ont igen, så det blir att pilla i sig ett par värktabletter och krypa ner i sängen direkt efter "Desperate Housewifes". När jag gick upp igår morse hade jag en konstig känsla, mådde inget vidare, kändes som om jag höll på att få magkatarr. Det har varit för mycket att tänka på nu ett tag! Har även börjat prata i sömnen, drömmer en massa saker och kan inte ens slappna av på nätterna. Håller tummarna för att Jennie går vidare från söndagens Zonläger!! =) Jag som lovade mig själv att inte hålla på att gnälla en massa här, men idag behövde jag få ur mig lite känslor, när den värsta chocken lagt sig! Det är NU man vet vilka som är ens riktiga vänner, de som bryr sig om hur jag mår!!! Kram kram